Ätstörning

Ätstörningar innebär att förhållandet till mat och ätande blivit ett problem. Man tänker mycket på vad man ska äta och inte, eller på när man ska äta, och lyssnar inte på kroppens signaler som säger när man är hungrig eller mätt. Ofta får man också ett förändrat förhållande till sin kropp, och är hård eller dömande mot sig själv.

Det finns olika sorters ätstörningar. En del äter knappt något och är livrädda för att äta ”fel”, och för att gå upp i vikt. Några äter aldrig något när de är tillsammans med andra, men jättemycket när de är ensamma. En del kräks eller försöker på andra sätt göra sig av med mat som de ätit, andra gömmer mat. Vilken typ av ätstörning man än har, påverkar det hur man tänker om sig själv och ens relationer med andra. Och en ätstörning innebär alltid att man stör kroppens naturliga signaler och processer. Det kan allvarligt påverka kroppen och hur man mår, därför är det viktigt att man får hjälp så tidigt som möjligt.

Om man har ätstörningar brukar känslor av lycka hänga nära ihop med att man till exempel lyckas följa en diet, blir smalare eller klarar av att äta ”normalt” fast man är deppig och det finns mat hemma. Kanske tänker man sig att man en dag i framtiden ska känna sig helt nöjd. Men känslan av att vara nöjd eller lycklig kommer inte. Istället blir man fast i olika tankar kring ätande och hur kroppen ser ut, och känner sig ofta arg, besviken, ful eller misslyckad.

Kontroll

Har man en ätstörning tänker man mycket på mat och sin kropp, och det känns viktigt att ha kontroll. Man blir upptagen med sånt som att planera vad man ska äta nästa gång eller hur man ska träna eller äta för att ”rätta till” något man inte är nöjd med. Eller vad man ska säga till kompisarna för att slippa äta något på lunchen.

Tankarna stjäl mycket tid och mycket energi. Och behovet av kontroll kan göra att man blir ensam. Man kanske inte följer med på en fest för att man är orolig att bjudas på en viss sorts mat, eller träffar kompisar och familj mindre för att slippa frågor om sin kropp eller hur man mår. Det känns jobbigt när andra lägger sig i vad man äter, och det är vanligt att man kommer med undanflykter.

Kroppsuppfattning

Om man har en ätstörning brukar man vara överdrivet fokuserad på sin vikt och hur kroppen ser ut. Troligen uppfattar man sin kropp annorlunda än den är, det är en del av sjukdomen. Till exempel kan man tycka att man ser otränad ut fast man tränar ofta, eller att man väger för mycket fast man egentligen är jättesmal. Om magen är svullen en dag kan man vilja dölja det med stora kläder.

Varför får man ätstörningar?

Varför man får ätstörningar är olika från person till person, och ofta beror det på flera saker. Det kan vara till exempel hur man tänker om sig själv och sin kropp, dålig självkänsla, att kroppen känns annorlunda efter puberteten eller på att det handlar mycket om utseende i TV och tidningar. Det kan också bero på att man har någon sjukdom, ärftlighet eller på att något är svårt, som prestationskrav eller att det är jobbigt hemma.

Problemen med mat och ätande kan börja med att man bantar, alltså försöker gå ner i vikt. Man kan ha fått höra att man behöver det, vara nyfiken på om det går att förändra sin kropp eller kanske vilja visa någon att man är lyckad genom att bli smalare. Om det finns problem som känns svåra eller omöjliga att lösa, kan det bli så att man istället fokuserar på något som är nära, sin egen kropp. Att kontrollera den genom träning eller bantning kan ju ge resultat, och verka som en väg till lycka.

Om det går bra i början kanske man får komplimanger, och det kan kännas bra och uppmuntrande. Men istället för att bli nöjd blir man mindre avkopplad och tänker på hur man ska fortsätta banta.

Kroppen påverkas

Kroppen behöver många olika ämnen för att fungera. Om man inte får i sig den näring som man behöver, till exempel för att man äter lite eller väldigt oregelbundet, kan det få många följder och allvarliga konsekvenser. Att till exempel sluta äta ett visst ämne eller svälta sig ett tag och sedan äta mycket kan få större konsekvenser än vad man kan tro.

En del saker kan man märka tidigt, som att man får ont i magen, blir trött, att huden blir uttorkad eller att man får sämre minne och svårt att koncentrera sig. Hos tjejer kan mensen bli oregelbunden eller försvinna. Annat kommer med tiden eller märks kanske först efter många år. Det kan till exempel vara att tunt fjunigt hår växer ut på kroppen, att musklerna blir svaga eller att benen i kroppen blir sköra.

De flesta förändringarna i kroppen beror på att kroppen försöker anpassa sig till att inte få någon näring. Det gäller både om man svälter, om man brukar försöka göra sig av med det man har ätit och om man äter mycket i perioder. Många av de kroppsliga problem och konsekvenser som ätstörningar kan ge, kan försvinna om man börjar äta på ett bättre sätt.

Inte bara kroppen skadas

En ätstörning hänger nästan alltid ihop med att man mår dåligt. Man kan vara nedstämd och deppig, eller så besviken och arg på sig själv att det leder till att man gör sig själv illa. Det är vanligt med känslor av att inte tycka om sig själv eller att man inte skulle vara mycket värd. En del mår dåligt redan innan de får ätstörningar, andra börjar göra det med tiden. Det är jobbigt och tar energi att tänka på mat och kroppen hela tiden, och på vad man ska säga till andra personer omkring sig. Tankarna som snurrar i huvudet gör att man inte kan koncentrera sig på andra saker, och att man får svårt att tycka saker är roliga. Att man får ångest är vanligt.

Bli av med ätstörningar

Det går att bli fri från ätstörningar. Det brukar vara en lång och kämpig väg, men den leder till det man är värd: ett bättre, gladare liv. Det hör till ätstörningarna att man har svårt att inse att man har ett problem, och även om man förstår det kan det vara svårt att prata med andra om det eller be om hjälp. Tankarna på att bli av med ätstörningarna kan också kännas läskiga, de kan ha blivit en del av en själv och gett en sorts trygghet. Men det är viktigt att komma ihåg att man inte är sina ätstörningar, utan att det är något man har. Man ska se det som något som man är värd att bli av med.

Redaktör: Moa Lindholm

Faktagranskare: David Clinton, psykolog och psykoterapeut, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge

Illustratör: Cecilia Birgerson