Självmord förekommer i alla åldersgrupper, men är sällsynta hos barn. År 2004 tog 1 396 personer livet av sig i Sverige, varav 1 005 var män och 381 kvinnor. Självmord är en av de vanligaste dödsorsakerna för personer mellan 15 och 44 år och är den vanligaste dödsorsaken bland unga män.

Självmordsförsök är cirka tio gånger vanligare än fullbordade självmord, men siffran varierar kraftigt mellan olika åldersgrupper och mellan könen. Självmord är två gånger vanligare bland män än bland kvinnor. Självmordsförsök är däremot vanligare bland kvinnor än bland män.

Risken för självmord är mycket större om man lider av psykisk sjukdom, särskilt depressioner och psykoser, eller missbrukar alkohol eller droger.

Det finns många olika typer av orsaker till att en person försöker ta livet av sig. Ofta hänger det ihop med en personlig kris, till exempel arbetslöshet, konkurs, ekonomiska svårigheter, skilsmässa, dödsfall av en nära och kär person.

Symtom

Självmordsbenägna personer kan ofta vara ensamma och tillbakadragna. Vissa personer talar om sina planer på att begå självmord. Andra försöker eller tar livet av sig utan att familj eller vänner har känt igen eller förstått de outtalade tecknen på att han eller hon är på väg att ta livet av sig.

Förebyggande

Självmordsförsök som inte lyckas betraktas ofta som ett rop på hjälp i stället för en önskan att dö. Det är dock tio gånger större risk för personer som har gjort ett självmordsförsök att till slut ta sitt liv. Risken är som störst under de första sex månaderna efter ett självmordsförsök. De flesta som försöker ta sitt liv har tidigare berättat detta för andra människor. Ta därför alltid hot om eller tankar på självmord på allvar.

Egenvård

Om du ofta tänker på självmord är det viktigt att du är ärlig mot dig själv. Försök att hitta lösningar på dina problem. Det är enklare att göra om du samtalar med en nära vän. Om det inte hjälper bör du ta kontakt med din husläkare eller med en psykiatrisk öppenvårdsmottagning.

Fråga om råd

Undrar du över något? Kanske har någon annan undrat samma sak. Leta upp din fråga eller ställ en egen fråga till personal inom vården. Klicka på Hitta frågor och svar till höger. De som svarar har inte möjlighet att svara på alla frågor. Du kan också ställa en fråga till dem och få ett personligt svar genom att logga in på Vårdguidens e-tjänst Mina vårdkontakter.

Du kan dygnet runt fråga en sjuksköterska via internet och få ett personligt svar inom en timme genom att logga in på Vårdguidens e-tjänstMina vårdkontakter.

Du kan när som helst på dygnet prata med en sjuksköterska och få råd, ring Vårdguiden på telefon 08-320 100. De som svarar kan även tala om på vilken vårdcentral du är listad.

På andra språk

• För råd på arabiska, ring 08-528 528 38.
• För råd på bosniska, kroatiska eller serbiska, ring 08-528 528 96.

Sök vård

Tänker du ofta på eller har du under en längre period känt att du inte vill eller orkar leva vidare? Det finns hjälp att få. Ibland kan det räcka med att få prata med någon. För telefonnummer, se länklistan.

• Nationella hjälplinjen
• Jourhavande präst
• Jourhavande medmänniska
• BRIS
• Jourhavande kompis
• Jourhavande adoptionskompis
• Linje 59 för bi- och homosexuella ungdomar
• Föreningen för Suicidprevention och Efterlevandestöd - SPES
• Rädda barnen

Ibland kan det behövas mer långvarig hjälp. Kontakta din husläkare eller en psykiatrisk öppenvårdsmottagning.

Adress och telefonnummer till en vårdmottagning hittar du under Hitta vård och omsorg. Du kan även kontakta vissa mottagningar och beställa en tid via Vårdguidens e-tjänst Mina vårdkontakter.

Behandling

Den grundläggande principen är att en psykiatrisk sjukdom alltid måste behandlas. Behandlingen ska anpassas till varje enskild persons situation och problem.

Om läkemedelsbehandling är aktuellt, måste den alltid kompletteras med samtalsstöd eller kvalificerad psykoterapeutisk behandling.

Råd till anhörig

Du som är anhörig kan också behöva stöd. Det kan du få från en stödorganisation. De kan ge dig information och hjälpa dig att få kontakt med andra i en liknande situation. Om din anhörige har fått kontakt med vården kan du också få stöd från den personal som ansvarar för din anhöriges vård.

Jag tänker tillbaka till jag var 16 år gammal...

Jag ville inte längre leva men jag ville inte heller dö. Allting var som ett enda kaos i mitt liv

i min kropp i min själ, i hela mig.

Jag var inte välkommen hem till mamma och pappa då pappa bestämt så efter jag valde att inte längre bo hemma.

Jag bodde i en liten 1:a tillsammans med minst 5-6 personer. Det var en manlig vän som ägde lägenheten.

Vi hade inte mat på bordet utan fick stjäla för att få något att äta. Vissa dagar hade vi ingen mat alls.

Fanns det mjöl och salt så gjorde vi det till en deg och kokade det i vatten. Det blev vår middag.

Den killen jag var tillsammans med var en A-lagare och jag drack eller rökte hasch eller använde droger för att dämpa känslan i mig och som jag inte visste hur jag skulle bearbeta.

Min våldtäkt när jag var 14 år och samtidigt blev av med oskulden hade jag ingen att prata med om det som hänt mig.

Våldtäkten som hände åter igen straxt innan jag fyllde 15 år hade jag inte heller någon att prata med om.

Att jag började dricka med många andra i en stuga i skogen när jag var 14 år bar jag tyst inom mig.

Den killen vi var hos i stugan hade en övervakare som ägde en pub i Stockholm.

Den övervakaren verkade inte bry sig speciellt då han gömde alkohol på olika ställen i stugan och vi hittade alltid hans gömmor samt att vi under 18 års åldern fick komma till hans pub för att dricka gratis alkohol.

Vad var det för övervakare egentligen!

Nu tillbaka till ämnet Vägen till självmord.

Jag hade ingen kraft eller kunskap om hur jag skulle kunna ta mig ur detta helvete som kallas för liv. Min pojkvän var 10 år äldre än mig och många trodde han var min pappa. Det smärtade givetvis

i mitt hjärta.

Men som sagt han var en A-lagare och jag var med honom med alla andra A-lagare, knarkare.

Jag kunde känna ofta längtan hem till mina föräldrar och få krypa in i mammas famn och få känna mig älskad och att någon brydde sig om mig. Jag ville inte knarka och jag ville inte dricka alkohol men tänkte att jag ville bedöva mina känslor.

En kväll var vi samlade i denna lilla lägenhet och vi drack alkohol (hembränt) samt jag tog en drog.

Jag var påverkad och hade tidigare med en sk. vän varit hos en privatläkare och fått starka mediciner. Den händelsen får jag skriva om i ett annat inlägg. 
Jag valde att hälla i mig hela burken och sen minns jag inget mer.

Jag vaknade upp på sjukhuset och där stod läkaren och såg allvarligt på mig och sa: En minut senare och du hade varit död. I ambulansen hade mitt hjärta fått pumpas igång och jag hade stora blåmärken över bröstet.

Jag minns än i dag hur det susade i huvudet och jag förstod först ingenting.

I rummet låg en väldigt gammal yrande kvinna och så jag.

Så var det dags att gå till toaletten och när jag satte ner benen så höll dom mig inte, jag föll pladask ner och kunde inte alls komma upp. Jag var lam i benen!

Jag bad kvinnan ringa på en sköterska och när dom kom så sa dom att jag fick säga till när jag behövde gå på toaletten så jag fick hjälp för det skulle dröja innan benen skulle orka bära mig.

Samtidigt fick jag veta att jag förstört mitt balanssinne och skulle därför så lite konstigt eller vingligt resten av mitt liv.

Just nu kändes allt så fruktansvärt och jag var mer ensam nu än jag någonsin varit.

Jag var väldigt påverkad ännu av allt jag fått i mig och fick åka rullstol och kunde inte knäppa en knapp i sjukhusskjortan.

Varför fick jag inte dö? Varför kunde ingen läsa på mig att det inte stod rätt till? Varför mamma? Varför pappa fick jag inte komma hem jag är ju ändå din dotter?

Varför togs min levnadsglädje bort eller varför hade jag aldrig en levnadsglädje? Någonstans längs uppväxten blev den förstörd. Varför? Jag ville ju bara få leva ett bra liv.

Wikipedia

Självmord eller suicid^[1] är den medvetna handlingen att ta sitt eget liv. Orsaken till att människor försöker begå självmord är många: Ofta finns där en känsla av hopplöshet, en brist på framtidstro, eller en låg värdering av det egna livet, vilka alla kan ses som symptom pådepression. Självmord föregås ofta av en självmordskris,^[2] och inte sällan ett intensivt intag av alkoholdrycker eller andra droger som en del i själva självmordet eller för att övervinna rädslan att ta steget att med andra medel ta sitt liv. Ibland väljer människor med smärtsammasjukdomar att ta sitt liv istället för att invänta en oundviklig död.

De flesta självmordsförsök leder inte till döden. De flesta som lyckas ta sina liv är män, men de flesta som försöker ta sina liv är kvinnor. Självmord är en av de vanligaste dödsorsakerna bland yngre människor (vid 40-årsåldern börjar andelen minska eftersom andra orsaker ökar kraftigt, däribland cancer och hjärtproblem), trots att det begås fler självmord av äldre.

Självmord upplevs ofta som en katastrof av de efterlevandes anhöriga och vänner, och ses som en stor kostnad för samhället. Självmord

Ätstörning

Ätstörningar innebär att förhållandet till mat och ätande blivit ett problem. Man tänker mycket på vad man ska äta och inte, eller på när man ska äta, och lyssnar inte på kroppens signaler som säger när man är hungrig eller mätt. Ofta får man också ett förändrat förhållande till sin kropp, och är hård eller dömande mot sig själv.

Det finns olika sorters ätstörningar. En del äter knappt något och är livrädda för att äta ”fel”, och för att gå upp i vikt. Några äter aldrig något när de är tillsammans med andra, men jättemycket när de är ensamma. En del kräks eller försöker på andra sätt göra sig av med mat som de ätit, andra gömmer mat. Vilken typ av ätstörning man än har, påverkar det hur man tänker om sig själv och ens relationer med andra. Och en ätstörning innebär alltid att man stör kroppens naturliga signaler och processer. Det kan allvarligt påverka kroppen och hur man mår, därför är det viktigt att man får hjälp så tidigt som möjligt.

Om man har ätstörningar brukar känslor av lycka hänga nära ihop med att man till exempel lyckas följa en diet, blir smalare eller klarar av att äta ”normalt” fast man är deppig och det finns mat hemma. Kanske tänker man sig att man en dag i framtiden ska känna sig helt nöjd. Men känslan av att vara nöjd eller lycklig kommer inte. Istället blir man fast i olika tankar kring ätande och hur kroppen ser ut, och känner sig ofta arg, besviken, ful eller misslyckad.

Kontroll

Har man en ätstörning tänker man mycket på mat och sin kropp, och det känns viktigt att ha kontroll. Man blir upptagen med sånt som att planera vad man ska äta nästa gång eller hur man ska träna eller äta för att ”rätta till” något man inte är nöjd med. Eller vad man ska säga till kompisarna för att slippa äta något på lunchen.

Tankarna stjäl mycket tid och mycket energi. Och behovet av kontroll kan göra att man blir ensam. Man kanske inte följer med på en fest för att man är orolig att bjudas på en viss sorts mat, eller träffar kompisar och familj mindre för att slippa frågor om sin kropp eller hur man mår. Det känns jobbigt när andra lägger sig i vad man äter, och det är vanligt att man kommer med undanflykter.

Kroppsuppfattning

Om man har en ätstörning brukar man vara överdrivet fokuserad på sin vikt och hur kroppen ser ut. Troligen uppfattar man sin kropp annorlunda än den är, det är en del av sjukdomen. Till exempel kan man tycka att man ser otränad ut fast man tränar ofta, eller att man väger för mycket fast man egentligen är jättesmal. Om magen är svullen en dag kan man vilja dölja det med stora kläder.

Varför får man ätstörningar?

Varför man får ätstörningar är olika från person till person, och ofta beror det på flera saker. Det kan vara till exempel hur man tänker om sig själv och sin kropp, dålig självkänsla, att kroppen känns annorlunda efter puberteten eller på att det handlar mycket om utseende i TV och tidningar. Det kan också bero på att man har någon sjukdom, ärftlighet eller på att något är svårt, som prestationskrav eller att det är jobbigt hemma.

Problemen med mat och ätande kan börja med att man bantar, alltså försöker gå ner i vikt. Man kan ha fått höra att man behöver det, vara nyfiken på om det går att förändra sin kropp eller kanske vilja visa någon att man är lyckad genom att bli smalare. Om det finns problem som känns svåra eller omöjliga att lösa, kan det bli så att man istället fokuserar på något som är nära, sin egen kropp. Att kontrollera den genom träning eller bantning kan ju ge resultat, och verka som en väg till lycka.

Om det går bra i början kanske man får komplimanger, och det kan kännas bra och uppmuntrande. Men istället för att bli nöjd blir man mindre avkopplad och tänker på hur man ska fortsätta banta.

Kroppen påverkas

Kroppen behöver många olika ämnen för att fungera. Om man inte får i sig den näring som man behöver, till exempel för att man äter lite eller väldigt oregelbundet, kan det få många följder och allvarliga konsekvenser. Att till exempel sluta äta ett visst ämne eller svälta sig ett tag och sedan äta mycket kan få större konsekvenser än vad man kan tro.

En del saker kan man märka tidigt, som att man får ont i magen, blir trött, att huden blir uttorkad eller att man får sämre minne och svårt att koncentrera sig. Hos tjejer kan mensen bli oregelbunden eller försvinna. Annat kommer med tiden eller märks kanske först efter många år. Det kan till exempel vara att tunt fjunigt hår växer ut på kroppen, att musklerna blir svaga eller att benen i kroppen blir sköra.

De flesta förändringarna i kroppen beror på att kroppen försöker anpassa sig till att inte få någon näring. Det gäller både om man svälter, om man brukar försöka göra sig av med det man har ätit och om man äter mycket i perioder. Många av de kroppsliga problem och konsekvenser som ätstörningar kan ge, kan försvinna om man börjar äta på ett bättre sätt.

Inte bara kroppen skadas

En ätstörning hänger nästan alltid ihop med att man mår dåligt. Man kan vara nedstämd och deppig, eller så besviken och arg på sig själv att det leder till att man gör sig själv illa. Det är vanligt med känslor av att inte tycka om sig själv eller att man inte skulle vara mycket värd. En del mår dåligt redan innan de får ätstörningar, andra börjar göra det med tiden. Det är jobbigt och tar energi att tänka på mat och kroppen hela tiden, och på vad man ska säga till andra personer omkring sig. Tankarna som snurrar i huvudet gör att man inte kan koncentrera sig på andra saker, och att man får svårt att tycka saker är roliga. Att man får ångest är vanligt.

Bli av med ätstörningar

Det går att bli fri från ätstörningar. Det brukar vara en lång och kämpig väg, men den leder till det man är värd: ett bättre, gladare liv. Det hör till ätstörningarna att man har svårt att inse att man har ett problem, och även om man förstår det kan det vara svårt att prata med andra om det eller be om hjälp. Tankarna på att bli av med ätstörningarna kan också kännas läskiga, de kan ha blivit en del av en själv och gett en sorts trygghet. Men det är viktigt att komma ihåg att man inte är sina ätstörningar, utan att det är något man har. Man ska se det som något som man är värd att bli av med.

Redaktör: Moa Lindholm

Faktagranskare: David Clinton, psykolog och psykoterapeut, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge

Illustratör: Cecilia Birgerson

Legitimerade psykologen och psykoterapeuten Liria Ortiz svarar på frågor om självhjälp, förändring och parrelationer. Legitimerade psykologen och forskaren Martin Forster svarar på frågor om familjerelationer. Du kan vara anonym. Utvalda frågor och svar publiceras här och eventuellt i papperstidningen.

”Min bror blir misshandlad av sin kvinna”

Skrivet av Ann-Kristin Lundmark 06:00, 4 december 2009 i kategori Psykisk ohälsa, Relationer

En artikel i DN

Fråga: Hur kan jag hjälpa min bror? Han lever sedan några år i ett särboförhållande med en kvinna som misshandlar honom såväl fysiskt som psykiskt. Hon kränker honom på alla möjliga sätt och jag ser hur min bror bryts ned bit för bit. Hans självkänsla och självförtroende ligger nu på noll.

Johan är på tok för snäll och försöker hela tiden vara till lags. Han är rädd för att bli ensam vilket gör att han klamrar sig fast vid minsta halmstrå i förhållandet. Han blir slagen, knuffad, spottad på och hotad med andra hemskheter. Han har hållit detta inom sig men det sista året har han öppnat sig för mig. Förnuftsmässigt vet han att han borde dra sig ur förhållandet medan tid är, men känslomässigt klarar han det inte. Jag har försökt säga till honom att om han tar emot så mycket skit så kommer en dag när det rinner över och då kanske han gör något dumt som han får ångra – någonstans går ju gränsen för alla. Hur kan jag hjälpa honom att komma vidare? Han mår jättedåligt.

Det konstiga är att Anna tidigare alltid haft förhållanden med våldsamma män där det varit hon som misshandlats. Nu har hon Johan som för allt smör i Småland inte skulle slå. I stället blir hon den som misshandlar. Hur kan det bli så konstigt? I Johans tidigare förhållande som varade i drygt 20 år var kvinnan mycket introvert och osocial. Anna däremot är mycket social och glad så jag kan förstå att han föll för henne. Men skenet bedrog.

Tekla

Svar: Hej Tekla! Att även män kan bli utsatta för psykisk och fysisk misshandel är vanligare än många tror. Problemet uppmärksammas dock inte lika ofta som mäns våld mot kvinnor vilket bland annat medför att de män som drabbas känner sig annorlunda och skamfyllda. Det är därför mycket bra att din bror under det sista året har börjat öppna sig för dig. Att berätta om problem brukar vara en förutsättning för att man ska kunna komma på lösningar.

När det gäller människor som tar till våld tror jag att orsakerna till att man gör det är desamma både för män och för kvinnor. I grunden finns en oförmåga att hantera relationer och dessutom kan de som brukar våld inte kontrollera sina impulser och sätta nödvändiga gränser. Våld är ett primitivt sätt att lösa konflikter på, något man tar till för att man inte är benägen eller kapabel att välja något bättre sätt. Många gånger har våldsverkare vuxit upp i familjer som hanterat konflikter på liknande sätt och ibland har de varit utsatta för svåra traumatiska upplevelser som bidragit till en ständigt underliggande aggressivitet som påverkar det mesta i livet. Självklart kan det även finnas andra orsaker.

Det händer att samma person både misshandlar och blir misshandlad, ibland i en och samma relation och ibland att den som tidigare blivit misshandlad blir någon som misshandlar i en annan relation. En orsak kan vara en mycket låg självkänsla som funnits sedan barndomen. När du berättar om Anna kan jag tänka mig att det är så och att det faktum att hon levt med våldsamma män inte förbättrat hennes syn på sig själv. När hon nu upplever Johans rädsla blir hon mycket provocerad för att hon känner igen sig och det, bland annat, väcker hennes aggressivitet. 

Att leva tillsammans med någon som saknar gränser och impulskontroll är mycket svårt och jag förstår att Johan mår dåligt. Det är naturligtvis också svårt att vara den som utsätter någon annan för detta. Båda är offer och båda behöver hjälp. Den våldsamma söker oftast inte hjälp förrän de drabbas av påtagliga konsekvenser av sina handlingar och en sådan konsekvens kan vara att man blir lämnad eller polisanmäld. Din fråga gäller dock hur du ska kunna hjälpa Johan. 

Jag tycker att du ska rekommendera Johan att ta kontakt med någon av landets Kriscentrum för män. Där finns professionella rådgivare/terapeuter som kan erbjudna samtal enskilt eller i grupp. Telefonrådgivningen är kostnadsfri och avgifterna för samtalen är subventionerade. Det finns även så kallade Mansjourer dit man kan ringa och tala med andra män som arbetar som volontärer. Det enklaste är att via Internet söka telefonnummer och hemsidor till dessa verksamheter. Här kan Johan få kontakt med och hjälp av andra som antingen träffat andra män som har liknande erfarenheter, eller som har varit med om psykiskt och fysiskt våld men tagit sig ur det. 

Ann-Kristin Lundmark, leg. psykolog och leg. psykoterapeut

Länk till artikeln

http://www.dn.se/blogg/fragainsidan/2009/12/04/min-bror-blir-misshandlad-av-sin-kvinna-5511/

TÄNK DIG LYCKLIG!

Visst går det att träna upp din känsla av lycka. Forskare i psykoterapi har funnit flera metoder som hjälper dig på traven och ett av de viktigaste stegen är att leva här och nu. Carpe diem!

Att umgås med familjen eller vännerna är ett enkelt sätt att må bättre snabbt. Studier visar att såväl introverta som extroverta personer blir glada av att umgås med andra människor.

Foto: THINKSTOCK

Metoderna som fungerar

Lycka är mest en ouppnåelig känsla.

Tror du ja! Det går faktiskt att mäta sitt välbefinnande – och se till att det ökar.

Här kommer knepen som ger mer lycka.

Att vara människa innebär att uppleva både positiva och negativa känslor. Men när de negativa tankarna tar över kan tillvaron komma på kant.

I psykologins linda handlade det mesta om hur man skulle hantera och bota psykiska sjukdomar. Nu är vetenskapen intresserad av lycka. Och hur man får mer!

– Lycka är ett ord som man associerar till olika saker. Men vi utgår från hur man definierar det i forskningen där det dels är hur nöjd man är med sitt liv och dels hur man mår i sin vardag och vilka känslor man har, säger Filip Fors, doktorand i sociologi vid Umeå universitet som är med och bedriver lyckoprojektet.

– Inom lyckoforskningen tittar man inte på de olyckliga eller de lyckliga. Man ser i?stället en skala som innehåller alla tillstånd från väldigt olycklig till väldigt lycklig och hur man sedan kan ta sig upp på skalan. Man försöker också att hitta metoder som alla kan använda.

Varför är det då bra att vara lycklig?

– Det enklaste svaret är att lycka är något som är gott i sig själv. För många är poängen med livet att må bra och känna mycket glädje helt enkelt. De flesta andra saker, såsom hälsa, rikedom och skönhet, eftersträvar vi därför att vi tror att det gör oss lyckliga. Lycka har alltså ett egenvärde medan mycket annat vi vill ha bara är ett medel till lyckan. Sedan ser man i forskningen att det är bra att vara lycklig därför att glädje smittar av sig till andra.

Ur ett hälsoperspektiv är det också bättre att känna lycka. Studier tyder på att positiva känslor påverkar vår fysiska hälsa.

– Det finns bland annat en studie som visat att lyckliga personer löper mindre risk att utveckla förkylning när de utsätts för ett influensavirus, samt att livslängden är högre bland lyckliga i jämförelse med olyckliga, säger Filip Fors.

Ett antal brittiska forskare har riktat in sig på att förstå sambandet mellan hälsa och lycka. Deras forskning tyder på att stresshormonet kortisol är en viktig faktor, skriver magasinet Wired.

När nivåerna av kortisol mättes hos ett antal personer varierade nivåerna hos de mest och minst lyckliga med 32 procent. De mest lyckliga hade lägre halter kortisol än de som upplevde sig mindre lyckliga.

Men det går att träna upp sin lycka?

– För att öka välbefinnandet finns olika metoder man kan använda. Ungefär som man har forskat inom psykoterapin så har man testat olika metoder, men man forskar på människor som inte är psykiskt sjuka, säger Filip Fors.

Lev medvetet

Nyligen publicerades en amerikansk studie som visade att leva i nuet gör att vi mår bättre än om vi tänker på annat.

– I den studien kom de fram till att om man lever i nuet eller tänker på andra saker är väldigt betydande för välmåendet, faktiskt mer avgörande än vad man gör för aktivitet. Det är väldigt intressant.

Mindfulness är just det – medveten närvaro.

– Mindfulness har varit väldigt på modet, men forskningen verkar också överensstämma om att det är någonting positivt.

Känner du dig missnöjd med tillvaron och ofta har negativa tankar så kan du faktiskt må bättre av en sådan enkel sak som att umgås med vänner.

Många har ett socialt behov

– Människor är ofta som lyckligast ihop med andra människor och det är någonting man kan tänka på om man vill må bättre. Att ägna tid åt socialt umgänge och sina vänner gör att man kan må bättre, säger Filip Fors.

– Studier tyder till och med på att även introverta personer blir lika glada av att umgås med andra som extroverta personer. Så det verkar som om de flesta människor har ett socialt behov, men så klart varierar behovet från person till person.

Vill du veta hur du mår? Gör testet här under. Prova sedan någon av de åtta metoderna och se om ditt tillstånd förändras. Det viktigaste är faktiskt inte vad du gör utan hur du tänker.

Liv Sander

HÄR ÄR 8 KNEP FÖR MER LYCKA

1. Skriv en tacksamhetsdagbok

Skriv varje kväll ner fem till sex saker du är tacksam för. Tanken är att det gör att du ser mer positivt på livet och uppmärksammar positiva saker

i din vardag som är bra. Du tränar helt enkelt hjärnan att se mer positiva saker i tillvaron.

2. Skriv ner din framtidsvision

Ägna 20 minuter åt att skriva ner ett positivt framtidsscenario där du ser dig själv om fem år. Skriv ner vad du har uppnått och vilka saker som du lyckats åstadkomma eller har avklarat. Du övar dig på att bli mer optimistisk. I amerikanska studier har försökspersonerna faktiskt visat att de blivit mer lyckliga och optimistiska genom att konkretisera och skriva ner ett positivt framtidsscenario.

3. Ställ dödsbäddsfrågan

Makabert, tänker du kanske? Nja, genom att fråga dig själv hur du vill att ditt liv ska se ut när du ligger på din dödsbädd kan du se vad du tycker är riktigt meningsfullt och inom vilka områden du kanske ska dra ner på kraven. Skriv ner svaren på dödsbäddsfrågan så kan du förhoppningsvis få perspektiv på vad du tycker är viktigt i ditt liv på lång sikt.

4. Glöm inte att leva här och nu

Mindfulness, medveten närvaro, har blivit mycket populärt de senaste åren. Forskningen tyder också på att det faktiskt är så att vi mår bättre när vi lever i nuet i stället för att tänka på framtiden eller det förflutna. Öva dig därför på att vara närvarande i nuet. De vanligaste övningarna är kroppskanning och medveten andning. På nätet finns ljudfiler med en förinspelad röst som instruerar. Övningarna behöver inte ta mer än 10 till 15 minuter. Försök sedan att praktisera medveten närvaro i vardagen.

5. Ha roligt!

Låter knäppt va?! Men det är faktiskt så att utöva aktiviteter som du tycker är roliga gör att de ­positiva känslorna blir fler. Fundera över vad du gör under dagarna. Gör du det som är mest positivt för ditt välbefinnande? Till exempel: är det värt att pendla stora avstånd för ett välbetalt jobb kontra att tjäna mindre men kunna använda tiden på ett mer värdefullt sätt?

6. Se dig själv i tredjeperson

Detta är en klassisk metod inom kognitiv beteendeterapi. Tala med dig själv utifrån ett tredjepersonsperspektiv. Ofta överdriver vi känslor och tankar så att de får oproportionerlig betydelse. Vi är för hårda mot oss själva. Tala i?stället till dig själv från en tredje parts synvinkel och ifrågasätt dina negativa tankar. För att få en mer objektiv syn på situationen kan du till exempel fråga dig själv: vad är det värsta som kan hända?

Prata av dig över en latte.

7. Var social!

När vi mår dåligt har vi en tendens att isolera oss socialt, men umgänge är rena dunderkuren mot nedstämdhet. Man säger att människan är som mest lycklig i umgänge med andra, och studier tyder också på det. Även om du inte känner för det, påminn dig själv om att göra saker tillsammans med andra. Se också till att inventera umgängeslistan. Vem eller vilka mår du bra av att umgås med? Vill du umgås mer eller mindre med någon?

8. Distrahera mera

Även det här används ofta inom kognitiv beteendeterapi. När vi mår dåligt eller bär på oro maler ofta de negativa tankarna inne i våra huvud. Ofta blir tänkandet repetitivt och ältande – det är inte bra. När negativa tankar börjar snurra försök att sysselsätta dig med någonting som du tycker är roligt för att förflytta tanken. Distraktioner kan vara att läsa en bok, baka, måla, umgås med vänner eller motionera.

Rebecka Björklund studerar till psykolog och ville testa olika lyckostrategier, både för sin egen skull och för sitt framtida yrke.

Foto: ELIN SANDSTRÖM

”Strategierna håller dig på en bra lyckonivå”

Rebecka Björklund blir gladare av att träna. Det är hennes metod till mer lycka.

– Jag hade redan börjat träna, men jag blev ännu mer motiverad när jag såg att fysisk träning var en evidensbaserad lyckostrategi.

Rebecka Björklund, 26, har deltagit i lyckoprojektet och provat flera olika lyckostrategier.

– Eftersom jag själv läser till psykolog tänkte jag att det kunde vara en bra erfarenhet i mitt framtida yrke, men också bra för mig privat. Jag tror att alla strävar efter att bli lyckligare, säger hon.

Har provat meditation

Rebecka Björklund har provat att skriva tacksamhetsdagbok och ett förlåtelsebrev. Men det är meditation och fysisk träning hon ska försöka att hålla fast vid.

– Meditation hade jag provat tidigare. Det kan se ut på många sätt, men jag började med en kort stund varje dag. Det gäller att inte tänka på någonting utan att vara fullständigt närvarande i nuet och till exempel fokusera på andningen. Efter ett tag sköter det sig själv, säger hon.

– Av träning får man så mycket energi även om man är trött. Ju tröttare man är mentalt desto mer behöver man det.

Har du fått ett bättre välbefinnande?

– Det är en utmaning att verkligen hålla fast vid strategierna och man får alltid påminna sig själv om att göra dem. Så länge man gör strategierna tror jag verkligen att man håller sig på en bättre lycko­nivå, men jag tror också att det finns många andra faktorer.

Liv Sander

Visa fler Plus-artiklar på Kropp & Hälsa

Utskriftsdatum: 2011-03-16
Publicerad: 2011-02-21 
Webbadress: http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article8584132.ab

© Aftonbladet

Tipsa oss!
MMS & SMS: 71000
Mejla: [email protected]
Ring: 08 - 411 11 11

Illustration: Janette Bornmarker

Våldtäkt och andra sexuella övergrepp

En våldtäkt är ett brott som lämnar djupa spår hos den som har blivit utsatt. Det är viktigt att du söker hjälp och anmäler till polisen om du har blivit utsatt för våldtäkt.

Illustration: Janette Bornmarker

Vad är en våldtäkt?

Våldtäkt är när någon använder våld eller hot för att genomföra ett samlag, eller liknande sexuell handling. Det kan ske på många olika sätt. Någon kanske håller fast en annan person och pressar isär benen. Det kan också vara att den som utsätts för övergreppet känner sig hotad och ger med sig, utan att förövaren behöver använda våld.

Våldtäkt sker inte bara genom slidsamlag. Det kan även ske genom analsex, oralsex eller genom att någon för in föremål eller fingrar i slidan eller analöppningen.

Att ha samlag med en person som befinner sig i hjälplöst tillstånd räknas också som våldtäkt. Det kan till exempel vara om man är full, drogad eller har en funktionsnedsättning eller sjukdom, som gör att man inte har möjlighet att säga nej och försvara sig.

Även samlag eller annan allvarlig sexuellt kränkande handling mot barn under 15 år definieras som våldtäkt – oavsett om förövaren har använt våld och hot eller inte.

Andra sexuella övergrepp som är olagliga i Sverige:

·                  Sexuellt tvång. När någon tvingar dig till en sexuell handling som inte är våldtäkt, till exempel om någon tvingar dig att onanera.

·                  Sexuellt ofredande. Är till exempel när någon tar på ditt könsorgan eller bröst i ett sexuellt syfte. Det kan även vara om någon blottar sig eller säger något sexuellt som känns kränkande.

·                  Sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning. Är när någon utnyttjar en person som befinner sig i underläge. Till exempel en lärare som utnyttjar en elev.

·                  Sexuellt utnyttjande av barn och sexuellt övergrepp mot barn. Är sexuella handlingar med personer under 15 år som inte faller in under våldtäkt.

Förövaren

En vanlig missuppfattning är att de flesta våldtäkter begås av okända gärningsmän utomhus på en mörk parkväg. I själva verket sker de flesta anmälda våldtäkter hemma hos förövaren eller hemma hos den som utsätts för övergreppet. Övergrepp kan ske i både hetero- och homorelationer och förövaren kan vara man eller kvinna.

Förövaren är oftast någon du känner eller känner igen, som till exempel en bekant, en partner eller en kompis. Det kanske är någon du har svårt att se som förövare vilket gör det svårare att definiera det du varit med om som en våldtäkt.

Det spelar ingen roll om förövaren är en främling, en bekant, en partner eller någon du går hem med efter en utekväll. En våldtäkt är aldrig ditt fel.

·                  Att vara ihop med någon betyder inte att man måste ha sex.

·                  Att gå hem med någon betyder inte att man måste ha sex.

·                  Att ha urringade kläder eller en kort kjol på sig betyder inte att man måste ha sex.

Oavsett omständigheter ligger ansvaret för en våldtäkt endast hos gärningsmannen. Det gäller även om du kanske ville ha sex från början, men ångrade dig. Eller om du har haft sex med personen tidigare. Det gäller även om du inte skrek eller gjorde fysiskt motstånd under samlaget.

Gärningsmannen vet oftast med sig att han eller hon gör fel, men kan få det att verka som om han eller hon inte alls förstår att någon far illa. Väldigt ofta har förövaren planerat att genomföra samlaget även om han eller hon får ett nej. Ofta handlar våldtäkten om att förövaren vill visa sin makt, inte att han eller hon har svårt att behärska sin sexuella lust.

Reaktioner efter en våldtäkt

Att bli våldtagen innebär nästan alltid ett stort trauma. En vanlig reaktion är att man söker en förklaring, ofta hos sig själv. Du kanske känner skuldkänslor och tycker att det var ditt fel eller att du kunde ha handlat annorlunda.

Hur man reagerar efter en våldtäkt skiljer sig från person till person. Vanliga reaktioner är:

·                  skuld- och skamkänslor

·                  overklighetskänslor

·                  nedstämdhet

·                  humörsvängningar

·                  ångest, oro och stress

·                  sömnproblem och mardrömmar

·                  "flashbacks" (påträngande minnen av det inträffade)

·                  att man vill undvika allt som påminner om händelsen

·                  fysiska reaktioner, som till exempel dålig aptit, migrän och sexuella problem.

Ibland kan du uppleva känslor och reaktioner som du inte känner igen hos dig själv. Det kan kännas som att man håller på att bli tokig. Men det kan vara bra att tillåta sig själv att ta plats och ställa krav. Det tar tid att återhämta sig efter ett övergrepp. Du får må dåligt. Du har varit med om något mycket påfrestande och det är inte konstigt att visa att du mår dåligt. Genom att acceptera dina känslor har du goda förutsättningar att bearbeta dem och gå vidare.

Sök hjälp

Kontakta så snart som möjligt polis eller Akutmottagningen för våldtagna kvinnor på Södersjukhuset. Oavsett vem du först uppsöker kommer de att hjälpa dig vidare i processen. Ta med dig någon du känner förtroende för om det är möjligt. Mot bakgrund av vad du har varit med om kan det vara jobbigt att sköta alla kontakter med polis och sjukhus på egen hand. Det är också till hjälp för dig om någon mer än du själv vet vad som har hänt så du kan få stöd att minnas.

Män som har blivit utsatta för våldtäkt kan vända sig till Södersjukhusets akutmottagning för att få hjälp. Där får du göra en rättsmedicinsk undersökning med provtagning för bland annat hiv och gulsot. Du erbjuds också samtal med en kurator.

På sjukhuset

På akutmottagningen för våldtagna kvinnor på Södersjukhuset har personalen stor erfarenhet av att möta kvinnor som har blivit utsatta för sexuella övergrepp. De kommer att ge dig ett varmt och vänligt bemötande och inte ifrågasätta dig eller tvinga dig till någonting. Du får den vård du behöver och undersöks för att se om våldtäkten har lett till könssjukdomar, graviditet eller skador. Om du vill får du träffa en kurator eller psykoterapeut.

Mottagningen är bemannad dygnet runt. Du kan antingen söka dig dit direkt eller så kan den mottagning du vänt dig till hänvisa dig dit.

Det är en stor fördel att kontakta sjukvården så snart som möjligt efter ett övergrepp, helst inom 72 timmar. Bevis kan lättare säkras ju kortare tid som passerat. På sjukhuset fotograferas dina skador och man letar upp spår från till exempel sädesvätska, blod, saliv och hårstrån.

Frivilligt

Du behöver inte undersökas om du inte vill men gör du det ökar chansen att identifiera förövaren om denne är okänd. Det är också ett sätt att säkra bevisen inför en rättegång. Det är inte alltid som gynekologisk undersökning behövs. Ofta kan exempelvis blåmärken vara de viktigaste bevisen på att du blivit tvingad med våld. Du kan välja vilka undersökningar du vill delta i.

Det finns inte något krav på att du måste anmäla våldtäkten, när du söker vård på sjukhuset. Men om du vill anmäla kan personalen hjälpa dig att få kontakt med polisen.

Sekretess

Personalen på sjukhuset har sekretess och bara behörig personal har tillgång till uppgifter om dig. Det finns dock undantag. I vissa fall har polis och socialtjänst rätt att begära ut uppgifter om dig.

Hos polisen

När du bestämt dig för att göra en polisanmälan får du berätta om det som har hänt. I samtalet med polisen har du också rätt till en egen jurist, ett så kallat målsägandebiträde. Ditt målsägandebiträde kommer att följa dig genom utredningen och försvara dina intressen. Om du inte blir erbjuden ett målsägandebiträde så kan du ansöka om ett hos polisen. Om du inte redan varit på sjukhuset kommer du att erbjudas läkarvård.

Därefter startar förundersökningen, den så kallade polisutredningen. Det gör inget om du inte kommer ihåg allt. Det är en vanlig reaktion att inte komma ihåg exakt vad som hänt vid en traumatisk upplevelse, och du har möjlighet att komplettera din redogörelse vid ett senare tillfälle.

Polisens förundersökning dokumenteras. Åklagaren bedömer materialet och beslutar om åtal ska väckas. Ibland läggs förundersökningen ned. Orsaken kan vara att ett brott inte går att styrka eller att gärningsmannen inte är identifierad. Det behöver inte betyda att du inte är trodd. Skulle ytterligare information komma fram kan förundersökningen återupptas.

Det är aldrig för sent att bearbeta sexuella övergrepp

Även om du försöker att förtränga det som hänt kommer din kropp ihåg det. Kom ihåg att det aldrig är för sent att be om hjälp till att börja bearbeta det som hänt. Det spelar ingen roll att det gått flera år sedan våldtäkten.

Det är inte för sent att anmäla en våldtäkt som inträffat för flera år sedan. Preskriptionstiden för en våldtäkt är tio år.

Oavsett om du anmäler eller inte är det bra att prata med någon, till exempel en psykolog eller kurator, som lyssnar på dig och kan möta dina känslor. Det påskyndar din egen läkningsprocess. Om det inte känns rätt med den första terapeuten så kan du byta, och välja en annan.

Ibland kan det också kännas skönt att få träffa andra som har varit med om samma sak. Du kan få kontakt med andra kvinnor som har haft liknande upplevelser via kvinnohus och kvinnojourer.

Stöd i din kommun

Du kan även få stöd och hjälp genom socialtjänsten i din kommun. Det kan handla om stödsamtal, praktisk hjälp och ibland även ekonomisk hjälp. Många kommuner erbjuder även skyddat boende till kvinnor som utsätts för våld eller hot. Läs om vad som gäller i din kommun.

Efter våldtäkten/övergreppet

Gynekologisk undersökning

Många kvinnor som har utsatts för en våldtäkt tycker att det är obehagligt att göra en gynekologisk undersökning, även en lång tid efter övergreppet. Om du känner så kan det hjälpa att prata med personalen innan, och be dem att göra undersökningen i lugn takt och alltid berätta för dig vad de håller på med. Du behöver inte förklara varför du tycker att undersökningen är jobbig om du inte vill.

Sexlivet

Efter en våldtäkt kan det kännas svårt att hitta tillbaka till ett fungerande sexliv. Det är då extra viktigt att du endast har sex på dina villkor. Låt det ta sin tid. Du kan behöva börja från början med en partner, och komma överens om att bara kramas och smekas till en början. Kanske kan ni komma överens om att bara ha sex på ditt initiativ så att du aldrig har sex för någon annans skull eller för relationens skull. Det är du som bestämmer över din kropp. Gör bara det som du tycker känns bra.

Råd till anhörig

Den som är närstående till en person som utsatts för våldtäkt påverkas ofta väldigt starkt av händelsen. Reaktionerna kan se olika ut. Många känner ilska och vrede, medan andra helst inte vill tänka på övergreppet och tycker att det är jobbigt att prata om det. Men för den som har blivit utsatt är det viktigt att få sätta ord på det som har hänt och här har du som närstående en viktig roll.

Ge personen utrymme att bearbeta det som har hänt. Lyssna och visa att du finns där och att du bryr dig. Om du är osäker på din roll kan det vara bra att fråga personen som blivit utsatt om hur han eller hon vill bli hjälpt och stöttad. Överbeskydda inte utan låt personen pröva på att klara sig själv ute, men var också beredd att vara nära när det behövs.

En person som utsatts för övergrepp har ofta lätt för att skuldbelägga sig själv. Undvik därför att ge kommentarer som kan förstärka skuldkänslan, till exempel genom att säga att det är dumt att dricka alkohol eller att vara klädd på ett visst sätt. Var i stället tydlig med att du tror på din närstående och att våldtäkten inte var hans eller hennes fel.

Även anhöriga kan behöva stöd. Det kan du få från en stödorganisation. De kan ge dig information och hjälpa dig att få kontakt med andra i en liknande situation. Om din anhörige har fått kontakt med vården kan du också få stöd från den personal som ansvarar för din anhöriges vård.

Artikeln uppdaterad: 2011-01-27
Ansvarig redaktör: Emmali Anséus, Vårdguiden
Författare: Emmali Anséus, webbredaktör, Vårdguiden
Granskare: Lotti Helström, överläkare, Kvinnosjukvård/Förlossning, Södersjukhuset

Wikipedia

Psykiskt trauma kan uppstå efter en upplevelse av chockartad eller smärtsam art. Vanligen delas dessa upplevelser in i separations-, katastrof- och kränkningsupplevelser.

[redigera]Inledning

En traumatisk händelse kännetecknas av att en individ försätts i en eller flera situationer som är överväldigande och upplevs omöjliga att påverka samt utgör en stor psykisk påfrestning för individen. En traumatisk händelse kan vara en enstaka dramatisk händelse såsom vid stora olyckor och katastrofer men också en del av ett återupprepat mönster av traumatiska situationer, så som misshandel i hemmet. En händelse är i sig inte traumatisk men upplevelsen och tolkningen av densamma definierar den som sådan. Detta gör att även händelser så som skilsmässa eller uppsägning från arbete vilka jämförda med en jordbävning ter sig mindre dramatiska för en enskild individ, kan vara av traumatisk art.

[redigera]Historik

Ordet trauma har sitt ursprung i grekiskan och betyder sår eller skada. Begreppet psykiskt trauma anger således att psyket åsamkats ett sår eller en skada.

Under 1800-talets andra hälft tillskrev den engelske kirurgen John Eric Erichsen de psykologiska effekterna hos svårt skadade patienter fysiska orsaker. Erichsen trodde att skador i ryggraden pga en järnvägskollision kunde orsaka domningar, sömnproblem och överspändhet Fenomenet benämndes "railway spine".

Vid det berömda sjukhuset la Salpêtrière i Paris verkade under senare delen av 1800-talet neurologen Jean-Martin Charcot. Charcot var förmodligen den förste att notera att många av de kvinnor som led av hysteri tidigare hade upplevt svåra händelser. Kvinnorna hade också en tendens att dissociera, att inte vara närvarande i tanken. Pierre Janet var också verksam vid la Salpêtrière under denna tid. Janet menade att en emotionellt laddad händelse kunde kunde leda till en spjälkning av medvetandet; en oerhört skrämmande händelse krävde en försvarsåtgärd av psyket, således avspjälkades minnet av händelsen från medvetandet. Den traumatiska händelsen integreras inte i den personliga identiteten. De avspjälkade delarna fungerade som separata system vilket Janet ansåg vara nyckeln till det som kallas posttraumatisk stress.

Sigmund Freud studerade under Charcot vid sjukhuset i Paris. Freud menade liksom Janet att tidigare händelser var orsaken till hysterisk neuros, men valde senare att formulera avspjälkningen som orsakad av inre konflikter snarare än yttre. Freuds framgångar ledde till en popularisering av denna förklaring till hysterisk neuros och Janets teorier föll i glömska: under ett halvt sekel var uppfattningen att den friska individens reaktioner på yttre påfrestningar skulle vara transienta, varför individer med kroniska symtom ansågs ha oupplösta inre konflikter.

Istället blev det i militära sammanhang som psykiska traumata kom att studeras. Under första världskriget myntades begreppet ”shell shock” (granatchock) inom militärpsykiatrin för att beskriva de psykologiska konsekvenserna av upplevelser på slagfältet. Under andra världskriget hade förståelsen för krigsneuroser som nu kallades battle fatigue (stridsutmattning) ökat men undertryckta och återkommande minnen som rymdes i det tidigare begreppet avvisades nu helt.

Under Vietnamkriget kom sedan psykiska effekter av svåra händelser att återigen aktualiseras, och tillsammans med studier av kvinnor utsatta för övergrepp formaliserades traumatisering i PTSD (Post Traumatic Stress Disorder).

[redigera]Krisreaktion

Den psykologiska stress som uppkommer i samband med en traumatisk händelse utlöser en krisreaktion. Den svenske psykiatern Johan Cullberg har beskrivit krisens fyra faser:Chockfasen varar i några sekunder eller upp till en vecka och kännetecknas av att den drabbade ej förmår ta in vad som skett. Individen kan upplevas samlad och lugn eller ångestfylld och orolig och uttrycker ofta en upplevelse av overklighet. Sedan följer reaktionsfasen som varar från några veckor och upp till ett år. Det är då som individen konfronteras med det som inträffade och ej längre förmår hålla känslorna tillbaka. Ledsenhet men också vrede är vanligt. Successivt inträder bearbetningsfasen där individen som namnet anger bearbetar traumat genom att repetera vad som skett och sakta knyta ihop känsla och intellekt. Detta sker ofta genom samtal men också i skrift eller med andra uttryckssätt. Vid ett kraftigt trauma kan bearbetningen fortgå i flera år men den totala upptagenheten av traumat klingar sakta av. Så småningom inträder nyorienteringsfasen som fortsätter livet ut där erfarenheten integreras som en del av livshistorian och finns där som ett själsligt ärr utan att i så stor utsträckning påverka vardagen i negativ riktning. En krisprocess är om än plågsam inte ett sjukdomstillstånd utan individens normala reaktion på onormala omständigheter.

[redigera]Vanliga efterverkningar

Den traumatiska stress som uppkommer hos individer som varit med om ett psykiskt trauma kan indelas i fyra symptomgrupper: Känslomässiga (affektiva) reaktioner med dödsångest, minnesbilder, nedstämdhet, vredesutbrott och skuldkänslor. Vid dödsolyckor uppstår ibland s.k. överlevnadsskuld hos överlevande där man anklagar sig själv för vad man gjort och inte gjort. Även tomhetskänslor och oförmåga att känna något är vanliga. Beteendeförändringar såsom oförklarlig trötthet, irritabilitet och utbrott samt en tendens att dra sig undan ochpsykofysiologiska reaktioner som sömnsvårigheter, muskelspänning och ljud- och ljuskänslighet är vanliga. Sist kan inställningen till sig själv, omgivningen och tillvaron som helhetpåverkas. Det kan till exempel röra sig om misstänksamhet, overklighetsupplevelser och existentiella grubblerier. Ovanstående symptomgrupper är ”normala” och vanligt förekommande efterverkningar efter ett psykiskt trauma och betyder inte i sig att den aktuella individen kommer att få en framtida psykisk ohälsa.

[redigera]Psykisk ohälsa efter traumatiska händelser

En del av de människor som upplevt en traumatisk händelse får också fortsatta problem i form av psykisk ohälsa. Det bör understrykas att detta gäller en minoritet av gruppen. Risken för depression, ångest och vissa psykosomatiska tillstånd ökar efter traumatisk exponering. Utöver dessa finns det ett antal typiska reaktionsformer såsom PTSD och dissociation.

Vid förlust av någon närstående är sorg en naturlig reaktion. Ibland kan sorgereaktionen vara av mer komplicerad och långtgående art och man talar då om traumatisk sorg. Om dödsfallet har varit plötsligt och ”för tidigt”, inträffat dramatiskt, om kroppen deformerats kraftigt eller saknas ökar risken för traumatisk sorg.

[redigera]Behandling

Graden av traumatisering påverkas av en rad faktorer som bl.a. individens tolkning av händelsen, omhändertagande, tillgänglighet till stöd och skydd m.m. En traumatiskt händelse behöver inte nödvändigtvis leda till långsiktiga besvär. En bra livssituation, tillräckliga inre resurser och en fungerande omgivning kan leda till att individen kan återgå till en väl fungerande vardag och även i vissa fall uppleva att man utvecklats som människa

Den traumatiserade behöver tala med människor om sin upplevelse, sina tankar, känslor och farhågor. Ofta många gånger och även om de mest plågsamma detaljerna. För den som drabbats av PTSD eller andra mer komplicerade efterverkningar räcker oftast inte släkt och vänner till utan man behöver någon form av professionellt stöd med kunskaper inom området. Det kan också vara aktuellt med medicinering av sömnbesvär eller svåra ångestbesvär. Det finns många skolor inom psykoterapi och därmed många uppfattningar om vad som är ”rätt bot”. KBT (Kognitiv Beteendeterapi) och EMDR (Eye Movement Desensitization and Reprocessing) är två behandlingsformer med vetenskapligt bevisad effekt. Det finns också psykoterapiformer som använder sig av konst, musik och andra uttrycksformer för att gestalta traumatiska minnen. Även gruppterapi förekommer.

Wikipedia

Trauma betyder kroppslig skada eller påfrestning (som orsakats genom yttre våld).

Inom medicin syftar trauma (grek. τράυμα "sår") på påverkan av människan betingad av yttre faktorer eller händelser. Ett trauma kan vara av olika slag:

• Psykiskt trauma
• Mekaniskt eller medicinskt trauma
• Termiskt trauma

För ordet trauma i media kan följande avses:

• Namnet på Cliff Burtons första band.
• Den amerikanska TV-serie från 2009, se Trauma.